Lisen Sundgren om naturens läkande krafter: ”Något lägger sig till rätta inom mig”

Året har börjat oroligt i världen och många känner ängslan och rädsla — känslor som inte sällan läggs på toppen av ett redan dåligt mående. Enligt Folkhälsomyndighetens folkhälsoenkät 2024 upplever 44 procent av svenskarna ångest då och då, och 45 procent har sömnsvårigheter. Samtidigt ökar sjukskrivningarna för utmattningssyndrom, och den psykiska ohälsan breder ut sig, särskilt bland unga.

Läs även: Motion som medicin: Träna bort ångest och depression

Att Lisen Sundgrens nya bok ”Viol, sömntuta och andra lugnande örter. Läkeväxter för återhämtning, minskad stress och god sömn” (Bonnier Fakta) landar rätt i tiden råder det ingen tvekan om. När vi pratas vid är hon i slutfasen av korrekturarbetet, och alla som någon gång har skrivit en bok vet att det är en period som består av lika delar eufori — boken är ju snart klar! — och ångest — snart går inget att ångra och ändra!

Samtidigt har Lisen rutin. Boken är hennes åttonde och med åren har hon lärt sig hitta en hälsosam balans i arbetsvardagen. Disciplinerat jobb framför datorn måste regelbundet brytas av med en promenad eller en tur i skogen. ”Kontoret” kan med fördel flyttas ut i rummet där hon kan sitta och blicka ut över trädtopparna på innergården, och ett telefonmöte hålls gärna utomhus.

Och så de små sakerna som förgyller: en kastanjekvist i en vas på vardagsrumsbordet, en doftande krukväxt i fönstret, en lugnande kopp te på egenplockade örter. Naturen — alltid viktig och alltid närvarande.

Lärde sig om botanik från morfar

Vi pratar en stund om världsläget och är överens om att det tär.

— Samtidigt händer det bra saker också, och det gäller att hålla blicken på dem. Vara snäll mot sina medmänniskor och se folk i ögonen — det mår man bra av. I perioder av oro hjälper det också mig att ha något att göra med händerna. Plocka örter och växter och hålla på med dem — naturligtvis — men jag har också börjat att sticka igen!

Läs även: Dansa, skriv eller pyssla dig till ett bättre välmående

För Lisen har närheten till naturen alltid varit självklar. Hon växte upp på Lidingö, i ett hus med trädgård och skog och vatten inpå knuten. Hennes morföräldrar hade sommarhus vid havet i Västervik, och särskilt morfar, som var botaniskt intresserad, kom att prägla henne.

— Han var noga med att vi skulle kunna de latinska namnen på växterna. Att få vara själv med honom och lyssna till allt han berättade var en lyx. Tänk, under hans skoltid ingick det i undervisningen att göra ett herbarium — det ansågs tillhöra allmänbildningen!

Lisens mamma experimenterade tidigt med vegetarisk matlagning och hade ett intresse för naturmedicin.

— Jag kan fortfarande minnas hur vi barn fick ligga med hackad lök invirad i en tygbit mot örat när vi hade ont! säger hon och skrattar.

Jobbade som skådespelerska i New York

Trots den naturliga kopplingen till örter och växter var det teatern som först lockade Lisen. I mitten av 90-talet bodde och arbetade hon i New York som skådespelerska.

— Det var en jätterolig tid, jag är tacksam för de åren, men samtidigt var det tufft. Hyrorna i New York var höga, jag jobbade hårt och hade väldigt höga krav på mig själv. Och till slut sa kroppen ifrån.

Läs även: Testa om du lider av hjärntrötthet – 14 frågor kan ge dig svaret

Lisen blev utbränd.

— Det här var innan utbrändhet ens fanns som begrepp. Jag fick bara några minuter hos en läkare och ett recept på några piller. Men jag ville inte ha det, berättar hon.

Upptäckte växternas läkande kraft

En väninna, som hade en syster som var sjuksköterska, tog henne till Vidarkliniken i Järna och där började en resa som skulle komma att förändra hela hennes liv.

— Läkaren lät mig prata i en och en halv timme utan avbrott. Men när han sa att han ville lägga in mig var min första tanke: ”Herregud, det går inte! Jag är ju skådis, jag kan inte ta en paus hur som helst!” Men samtidigt fick jag förtroende för honom och bestämde mig för att stanna.

Under en månad fick hon vila, återhämta sig och samtidigt upptäcka växternas läkande kraft.

— Jag blev nyfiken på örterna som jag fick i min behandling och på dem som växte omkring kliniken. Läkaren, som hade ett grönt hjärta, uppmuntrade min nyfikenhet och experimentlusta och jag lärde mig massor, säger hon.

Läs även: 9 örter som gör dig lugn: Naturlig lindring mot ångest och oro

Efter vistelsen arbetade hon på en bondgård i närheten av kliniken, där hon fick ta hand om djur och delta i lantbrukets vardag. Gården drevs av ett par i hennes egen ålder med fyra barn.

Det som tidigare känts viktigt — yta, prestation, status — tappade med ens sin betydelse. Här var hon bara en del av flocken, en kugge i maskineriet.

— Jag fick mocka skit och delta i slakt och lära mig om liv och död. Det var en fantastisk tid.

Lisen fick jobb på Rosendals Trädgård

Tillbaka i Stockholm igen sökte hon sig till Rosendals Trädgård.

— Under min sjukskrivning, när allt bara var kaos i huvudet, hade jag tagit långa promenader i naturen på Djurgården och ofta ätit lunch på Rosendals Trädgård. Jag tyckte om stället, så jag frågade helt enkelt om jag kunde få praktisera där. Och det fick jag!

På Rosendals Trädgård fick hon möjlighet att fördjupa sin relation till örterna och att utveckla sitt kunnande.

— Det var året då örterna grep tag om mig på riktigt. Jag tog också till mig massor av kunskap: hur det är att leva rytmiskt med naturen, att äta i säsong, vikten av bra och regelbundna rutiner… Det var en tid som verkligen formade mig. Dessutom tilläts jag att experimentera fritt. Växte det nässlor i trädgården — klart att kaféet då skulle servera nässelsoppa! Tall i olja — ja, varför inte?

Läs även: Odla egna kryddor: Skötseltips och hälsofördelar

Det ena ledde sedan till det andra. Praktiken blev till ett jobb på ”förädlingen”, där Lisen fick tillverka produkter till gårdsbutiken. Hon utbildade sig till örtterapeut och herbalist, började intressera sig för naturlig hudvård och gick kurser i det, bland annat i New York. Hon startade sitt eget hudvårdsmärke, Lisen Organics, höll kurser och workshops och fick till slut en egen ”örttjänst” på Rosendals trädgård.

— Jag visste inte riktigt vad det innebar, men Lasse Krantz, som var trädgårdsmästare på Rosendal, sa att det handlade om att föra gammal kunskap in i framtiden.

Gav ut ”Det vilda köket”

Kring år 2000 började hon hålla egna växtvandringar, men intresset var till en början svalt.

— På den första vilda växtvandringen kom det bara tre-fyra personer. Då var allt det här med örter och vilda växter lite udda. Men jag visste att det skulle bli stort, för i Kalifornien, där min bror bodde, hade det börjat puttra. Många höll på med odling och på restaurangerna hade det börjat serveras vilda växter.

Och mycket riktigt: med åren växte nyfikenheten och intresset i Sverige. När hon 2016 gav ut ”Det vilda köket” tillsammans med kocken Rune Kalf-Hansen, var efterfrågan stor.

Plötsligt ville toppkrogar och stjärnkockar ta in vilda växter i sina menyer. Och när pandemin slog till 2020, med ”Ät vilda växter” precis nyutgiven, exploderade intresset för naturen ännu mer.

— Vi hade planerat release för boken i mars 2020, precis när allt stängde ner. Jag var jätterädd att boken inte skulle få någon uppmärksamhet alls, men det blev precis tvärtom. Vi har aldrig vistats så mycket i naturen som under pandemin, och vi ville ha något att göra. Det blev en boom för skogsbad, växtvandringar och andra utomhusaktiviteter.

Men trots framgångarna har Lisen tidvis fått kämpa. I början möttes hon ofta av skepsis – intresset för örter och vilda växter betraktades som något udda.

— För 20 år sedan var det svårt att förklara vad jag höll på med. Men idag är det annorlunda, särskilt bland yngre. För dem är det här helt naturligt.

Läs även: Bättre hårhälsa med örter och medicinalväxter: Så får du ett friskare svall

Idag är Lisen en av Sveriges främsta profiler inom örtmedicin och naturnära livsstil. Genom sina böcker, vandringar, skogsbad och kurser sprider hon kunskap och inspirerar andra att hitta sin egen väg till välmående.

— Att jag lyckats handlar nog mycket om min nyfikenhet och att jag verkligen är intresserad av det jag gör. Jag vill hela tiden lära mig mer och är noga med att stå på en gedigen grund. Det får inte bli något hokus pokus. Sedan får jag ofta höra att jag är bra på att entusiasmera andra.

Hämtar kraft i naturen

Under åren på Rosendals Trädgård tvingades Lisen dock dra i bromsen ytterligare en gång. Viljan att prestera och vara duktig — och glömma bort att vila — var stark, och Vidarkliniken i Järna blev återigen platsen för återhämtning.

Idag har hon blivit bättre på att prioritera.

— Jag säger inte ja till allt och försöker att inte göra livet så komplicerat. Jag är ute i naturen varje dag och det är framför allt där jag hämtar kraft.

Hon tror att väldigt många skulle må bra av att få in mer naturkontakt i vardagen.

— När jag sitter och jobbar och blickar ut över träden, eller doftar på min Doktor Westerlund-pelargon, då händer det något. Tankarna skingras, hjärnan får vila… Det är som att något lägger sig till rätta inom mig. Vi är inte skapta för att sitta och stirra in i en skärm hela dagarna, det gör oss nedstämda och ängsliga och påverkar hela kroppen. Med en naturlig livsstil håller vi oss friska och mår bättre på ett enkelt och kärleksfullt sätt. Vi är en del av naturen, och det handlar om att skapa förutsättningar för kroppen att fungera på det sätt den är tänkt att fungera, säger hon.

Lisen Sundgren om att bli äldre

Efter att ha dykt ner i bokskrivande under det senaste året har Lisen också känt ett stort behov av att träffa vänner den senaste tiden. Gå på promenader ihop, ordna spontanmiddagar, umgås kravlöst. Hon har inga egna barn, men tycker om att umgås med grannarnas barn och ser leken som en viktig del av livet.

— Jag har alltid varit plikttrogen, men idag försöker jag mer och mer att strunta i vad folk tycker. Jag vill omge mig med människor som jag kan skratta och leka med. Även i jobbet. Det är en känsla av befrielse, som nog till stor del kommer med åldrandet.

Hon tycker själv att hon befinner sig på en bra plats i livet just nu, även om det varit en omställning att bli äldre.

Läs även: Åldras med glädje: 9 enkla steg till ett längre och lyckligare liv

— Med åldrandet förändras perspektiven och för mig har det varit viktigt att inte känna förskräckelse eller rädsla. Men det är helt klart ett skifte: jag kan känna mig som 5, 14 och 35 år gammal, samtidigt som jag blir bemött som äldre person. Jag har dock bestämt mig för att inte gå in i allt det där som samhället betraktar som negativt med åldrandet och klanka ner på mig själv. Jag försöker möta åldrandet med nyfikenhet och ett öppet sinne. Det är ju en enorm styrka att ha ett helt liv bakom sig och i det — att förmedla det jag kan till andra och bry mig om omvärlden — vill jag lägga min kraft. Vi borde se på oss själva som vi ser på naturen, menar hon.

— Om jag går ut i skogen och ser en gammal, knotig ek, tänker jag ju inte: ”Vilken ful ek!” I stället väcker den vördnad. Tänk om vi kunde se på oss själva – och våra åldrade, rynkiga ansikten – på samma vis!

Tog tid att hitta sig själv

Under årens lopp har Lisen jobbat medvetet med att stärka sin självkänsla.

— Vid något tillfälle bestämde jag mig för att spegla mig själv i hur andra såg på mig. Jag märkte då att människor ofta blev glada när de träffade mig, vilket gjorde att jag tänkte att jag nog inte kunde vara en så hemsk människa trots allt. När jag lämnade teatern och skådespeleriet var jag så vilsen. Jag kunde stå i en matbutik utan att veta vad jag tyckte om att äta. Jag visste inte vilka kläder som var ”jag”. Det tog tid att utforska — och den resan var livsviktig. Det var plågsamt att vara ung och sjukskriven, för om jag inte jobbade, vem var jag då? Men där hittade jag kraft i naturen, för där var jag inte ”skådis”, där var jag bara en varelse bland andra.

Under åren utomlands hade fokus varit så mycket på henne själv.

— När jag är i naturen är blicken riktad utanför mig själv. Jag är där i skogen, känner solen mot ryggen, låter tankarna vandra och tar in alla sinnesupplevelser. Det välbehaget och den kontakten vill jag också förmedla till andra i mitt arbete.

Skogsbad och växtvandringar

Idag håller hon i både växtvandringar och skogsbad.

— Genom att samla vilda växter får vi en känsla av att vi är en del av ett större sammanhang. Jag kan sitta hemma och känna mig ensam, men så fort jag går ut i naturen känner jag samhörighet. Det finns också något fint i att underkasta sig naturen — att plocka och äta det som är i säsong just nu — och känna en ödmjukhet inför var allt kommer ifrån. Förr byggde vissa ursprungsbefolkningar altare i naturen där de tackade för alla gåvor. Jag tror att det här med att känna tacksamhet, det fyller ett djupt behov i oss.

Skogsbad började hon med för åtta, nio år sedan.

Läs även: Madeleine drabbades av utmattningsdepression: ”Trädgården blev min läkning”

— Idag kan vi prata om det på ett helt annat sätt än tidigare, då det ofta ansågs som lite udda. Det finns massor av forskning som visar på hälsofördelarna, och många som mår dåligt upplever en radikal förändring när de vistas ute i naturen.

I början kan det vara bra att gå med en guide, menar hon.

— Jag upplever att många behöver någons tillåtelse att göra ”ingenting”. Vissa dagar är det svårare att koppla av och vara närvarande i stunden, och då kan även jag tycka att det är skönt att ha en guide som talar om vad jag ska göra.

Börja samla vilda växter

För den som är nyfiken på att börja samla vilda växter har Lisen ett enkelt tips:

— Börja där du är! Undersök vilka naturområden du har nära dig. Läs in dig lite på allemansrätten: inte störa, inte förstöra. Börja sedan med en eller två vanliga växter, kanske maskros eller brännässla. Googla, läs på i en bok, gå med på en vandring och ställ frågor. Var nyfiken! Hur kan jag använda den här? Vad gör den för nytta? Kan jag steka den? Ha den i en sallad? Torka den? Sedan när du utforskat en växt går du vidare till nästa.

Det behöver inte bli ett jätteprojekt, menar hon.

— Nöj dig med att ta med en påse ut på promenaden och plocka en näve grönt till kvällens middag. Den tillfredsställelsen — att leta, hitta, samla — den ger samma dopaminkick som andra, mindre naturliga och hälsosamma belöningsformer. Du kan också ta hjälp av en guide, idag finns det många som är duktiga. Men välj någon med lite längre erfarenhet som kan svara på alla de frågor som dyker upp, exempelvis kring vad som är giftigt och hur man ska tänka kring olika växter vid olika medicinska tillstånd.

Läs även: 3 recept med maskrosor: ”Ogräset” är nyttigare än du tror

Lisen har själv en liten odlingslott i stan och en stuga i Sörmland med en liten örtagård.

— Men jag vill inte ha det för stort. Jag vill ha närheten till skogen, ängen och havet, men samtidigt kunna känna mig fri. Allt behöver inte bli ett projekt. Vi mår bra av att ta hand om något: barn, en hund, en odlingstomt, en rosmarin i en kruka på balkongen. Men det måste kännas roligt och lustfyllt — och ibland tar det tid att hitta.

I framtiden drömmer Lisen om att åka i väg, gärna under en längre period.

— Idag kan vi inte resa på samma sätt som förr, men ett år i Afrika — det tycker jag skulle vara häftigt. Och så har jag planer på en ny bok!

Lisen väljer några favoritörter

Johannesört

Eftersom vintern är en tuff tid för mig är johannesört en av de örter jag lutar mig mot för att släppa in ljuset och hålla glädjen vid liv. Jag gör tinktur* på blommor som jag samlar på sommaren. Men det händer att jag gör infusion** också eftersom jag torkat en del.

Hagtorn

Det tar jag som komplement till johannesörten. Hagtorn stärker hjärtat och håller cirkulationen levande. Jag plockar blad, blom och frukt som jag gör tinktur på, och den tar jag tre gånger om dagen i vatten. Men jag går också och knaprar i mig frukterna när jag går förbi en hagtornsbuske. Älskar hagtorn!

Hjärtstilla

Egentligen har jag inga problem med hjärtat på något sätt men hjärtstillan gör att jag känner mig stark och kan stå på mig när det blåser! Och så är den stilig i örtagården. Jag använder den som tinktur, men även som infusion ibland tillsammans med andra örter. Gillar den bittra smaken.

Helig basilika

Den använder jag som infusion, på eftermiddagen, inte sällan med rosmarin. Hade flera krukor vid trappan till stugan, som jag skördade från och torkade.

Sömntuta

När jag inte kan somna för att tankarna snurrar och jag inte får ro i kroppen, då är sömntutan toppen. Jag har gjort tinktur på den, hade blommorna på min tomt vid stugan. Passionsblomman är också en favorit av samma skäl.